Demosthenes

Den antika världens största orator föddes nära Athen. Som barn retades han eftersom han var ful, sjuklig och hade ett talfel.

Hans far, en välbärgad vapenmakare, dog när Demosthenes var sju, och under sin uppväxt studerade pojken nästan enbart retorik. Vid sjutton års ålder blev han myndig, och det första han gjorde var att stämma de män som som hade utnämnts till hans faders förmögenhets förvaltare.

Demosthenes vann fallet, men endast en del av arvet återbärgades. Han började nu bli involverad i lag och politik, men han var inte speciellt framgångsrik då han inte kunde uttala bokstaven "r", då och då stammade, hade svaga lungor och en ryckande axel.

De flesta av dessa problem övervann han genom olika metoder: han övade sitt uttal genom att tala med stenar i munnen, hängde ett spjut så att det stack honom i axeln när den ryckte, och sprang i trappor och uppför kullar för att stärka lungorna. Han sägs också ha rakat halva huvudet, antingen för att komma över sin blyghet, eller för att tvinga sig själv att stanna hemma och öva.

Han skrev många tal mot den makedonske kung Filip II, vilken han såg som ett hot mot Athen och de grekiska stadsstaterna. Demosthenes skickades till Filip II för att förhandla ett freds-fördrag med Makedonien efter att Athens allierade Olynthos hade förstörts av denne. Makedonien kom senare att besegra hela Grekland, men oratorn slutade inte tala emot erövrarna och kallade Alexander den Store "den dumme pojken".

Två år före sin död dömdes Demosthenes för att ha tagit emot en muta från en man som förskingrat Alexander den Store och som tagit sin tillflykt till Athen. Demosthenes flydde till ön Kalauria efter att athenarna hade beordrat dödstraff för alla patrioter, på Alexanders efterträdare Antipaters begäran. Där gömde han sig i ett Poseidontempel, men när hans förföljare kom in i helgedomen begick han självmord genom att ta ett gift han länge burit med sig.